Introduktion till avkodning

Att tolka tecken till ord

Som det redogjordes för i Vad är egentligen läsning? är avkodning en av de två grundkomponenterna som krävs för att ha en god läsförmåga enligt The Simple View of Reading¹. Avkodning innebär färdigheten att tolka tecken till ord. Målet med avkodningen är att den ska bli automatiserad, det vill säga att den sker automatiskt när man ser text. För att kunna avkoda behöver man i sin tur ett antal färdigheter. Med utgångspunkt i the Simple View of Reading och med inspiration från senare forskning^2,3,4 har LegiLexi samlat de färdigheter som bygger upp elevernas tekniska läsning, dvs avkodningen; fonologisk medvetenhet, bokstavskunskap, alfabetisk avkodning och automatiserad avkodning. Dessa färdigheter kommer längre fram att utförligt beskrivas och på vilket sätt de spelar roll för läsutvecklingen. Nedan ges endast en kort översikt för de olika färdigheterna.

Fonologisk medvetenhet

Bokstäver i ord betyder ingenting i sig. De står bara för de enskilda ljuden i ordet. Så för att förstå innebörden av bokstäverna, behöver man ha en förståelse för att ord består av ljud. Denna förståelse kallas fonologisk medvetenhet. Det handlar alltså om det talade språkets ljud, och inte i första hand om det skrivna språket. Fonologisk medvetenhet kan stimuleras redan i förskolan, så att barnens senare möte med skriften förenklas. ^5,6

Fonologisk medvetenhet innebär alltså att eleverna inriktar sig mot språkets ljudmässiga sida och förstår att språket kan delas in i större och mindre delar.  I begreppet fonologisk medvetenhet ingår förståelsen för rim, stavelser och fonem. Fonem definieras som minsta betydelseskiljande språkljud.  Medvetenheten om de enskilda fonemen är väsentlig för den första läsutvecklingen.

Bokstavskunskap

Bokstavskunskap innefattar kunskapen om bokstävernas namn och deras ljud. Man behöver behärska bokstavskunskap för att kunna lära sig att göra grafem-fonem kopplingar vilket i sin tur är grunden för att kunna avkoda. Grafem är de abstrakta tecken som oavsett typografisk design återger ett bestämt fonem . Grafem består ofta av ett tecken, men det finns flera grafem som består av flera tecken:

Alfabetisk avkodning

Med alfabetisk avkodning avses att kunna länka samman bokstäverna i ett ord (grafemen) till motsvarande ljud (fonemen) – och binda samman ljuden till ett samlat uttal. Ibland används termen alfabetisk-fonemisk avkodning⁷för att tydliggöra att det handlar om kopplingen mellan grafem och fonem.

Automatiserad avkodning

Automatiserad avkodningen innebär att läsaren automatiskt anpassar sin avkodningsstrategi, det vill säga avkodar alfabetiskt eller ortografiskt, efter vad som passar bäst. Läsaren avkodar i huvudsak ortografiskt men tillämpar den alfabetiska avkodningen vid behov, till exempel vid avkodning av ord man inte tidigare läst. Ortografisk avkodning innebär att läsaren använder sig av minnesbilder av orddelar (ortografisk morfemisk avkodning) eller hela ord (ortografisk avkodning), för att direkt identifiera dem som visuella (och fonetiska) enheter när de dyker upp i en text⁸. De visuella enheterna bygger på läsarens väletablerade koppling mellan ortografiska mönster och fonologisk representation.⁹

När man har uppnått både god alfabetisk och ortografisk avkodning har läsningen blivit automatiserad och den nivån bör eleven ha nått senast i slutet av lågstadiet.¹⁰ Att eleven har en god automatiserad läsning på mellanstadiet är viktigt eftersom texterna då är mer avancerade. Läsningen förändras från att vara något som man lär sig, till något som man använder för att lära. Genom att avkodningen är automatiserad frigörs minnesutrymme som istället kan användas till att förstå det lästa.¹¹ En förutsättning för att eleverna ska nå den ortografiska läsningen är att de får möjlighet till överinlärning, genom omfattande och regelbunden träning.

I utveckling av avkodningen refereras ofta till Høien och Lundbergs fyra stadier; pseudoläsning, logografisk-visuell läsning, alfabetisk-fonemisk läsning samt ortografisk morfemisk läsning.¹² Av dessa är det dock endast alfabetisk-fonologiska och ortografisk-morfemiska stadierna som är faktisk avkodning. Medan de två förstnämnda är att betrakta som läsning som bygger på visuella kännetecken, innebär de två sistnämnda en läsning som förutsätter kunskap om den alfabetiska principen.

Kontextuella ledtrådar och läsning

Många nybörjare tar hjälp av kontextuella ledtrådar då ord ska avkodas.¹⁴ Med kontextuella ledtrådar menas att man tar hjälp av rubriker, bilder som finns i anslutning till texten samt sin förförståelse. En osäker nybörjare tar även hjälp av ordens visuella kännetecken. I takt med att avkodningen utvecklas avtar användningen av kontextens ledtrådar, vilket illustreras i grafen nedan. I grafen kan vi även se hur ordavkodningen utvecklas över tid.

Kontextberoendet är med andra ord mest framträdande i den tidiga läs- och skrivinlärningen och avtar därefter. Om läsaren även fortsättningsvis är beroende av kontexten för att ta sig igenom en text kan det vara ett tecken på läs- och skrivsvårigheter.

Undervisning i avkodning

Det är väldokumenterat att ljudmetoder, det vill säga att strukturerat öva kopplingarna mellan grafem och fonem, är effektivare i nybörjarundervisningen i avkodning än alla andra metoder som den har jämförts med.^15,16Inga stora, publicerade undersökningar har kunnat visa att någon annan metod är effektivare (det vill säga ger elever bättre utbyte av sin tid och sina bemödanden). Det är viktigt att observera att detta inte enbart gäller för avkodning av regelbundet stavade ord utan även för läsning av oregelbundet stavade ord och för den sammanlagda läsfärdigheten.

Med hjälp av en ljudmetod undervisas eleverna direkt i att koppla ihop bokstäver med bokstavsljud (inte bokstavnamn) och bokstavsföljder med ljudföljder. Det är i synnerhet elever med sämre förutsättningar som klarar sig bra med en ljudmetod eftersom den hjälper dem att direkt få en nödvändig kärna i avkodningen.¹⁷

Bland de många varianter av ljudmetoder som finns, har det visat sig att en noggrann instruktion i hopkoppling (syntes) av de enskilda ljuden med stavelser och ord, ger bra resultat och skapar lika möjligheter för barn från olika sociala bakgrunder.¹⁸